Utmattad, trött och med en olidlig träningsverk är jag nu hemkommen från två dagars festande i Kalmar. Spiik Innebandy har ägt rum, inofficiellt sett min fest, med tanke på mitt smeknamn (Spïïk).

För den som inte vet är Spiikbandy en årlig studentfest som anordnas i Kalmar där innebandy är huvudattraktionen. Inte för att det är några som spelar seriöst, utan mest för att dricka, umgås och vifta lite med bandyklubbor

Men fan vad jag spelade innebandy, helt utan att tänka på konsekvenserna dagen, eller dagarna efter. Min träningsverk beror lite på att jag inte riktigt ville sluta spela innebandy, utan spelade i alla lag jag lyckades smussla mig in i. Kul som fan vare.

Sen var det fest på kåren på kvällen. Kalmars kårhus får sockersöta .kauren att framstå som det skyddsrum som det faktiskt egentligen är. Grym stämning och trevligt folk, så jag klagar inte.

Dag 2 intog alla vi till antalet nånstans kring 30 (läs jättemånga) smoeriga, något äckliga, overallprydda Karlshamnsvarelser Kalmar stad. Många blickar fick man när man gick genom staden, inte minst p.g.a att vår boombox (liggandes i en kundvagn “lånad” från Coop) spelade trancemusik på högsta volym. Men maten var god, och McDonalds ger ut gratis haklappar, det är bra tycker jag. Min satt på fram till sittningen på kvällen.

Sittningen var mycket rolig och trevlig, och jag fick en egen värmande hyllning. Toastmastrarna bad publiken hylla Spiik, så jag ställde mig upp och tog emot jublet. Nu var det iofs bara Karlshamn som hyllade mig, resten verkade mer intresserade av att hylla Spiikstaben. Puckon :P

_sittning.jpg